Forgotten?

Jag märkte just att det är min kompis födelsedag idag. Jag har inte hört så mycket av henne efter studenten, hon har ändrats från att ha varit en ganska så tyst person som inte fick dejta killar och spy efter att ha druckit två cocktails till pretty much the opposite.. Det känns ibland som att människor glömmer en för att man bor i ett annat land. Det kanske verkar lite naivt och säga det när man inte själv studerar i England, men jag skulle nog hälsa på mina vänner och spendera några pund på bussresor till dom, ringa dom och hålla kontakten. endast några har hälsat på nån annan från kompisgänget under ett helt studieår. Om någon av mina kompisar från skolan skulle bo i Finland skulle jag nog åka och hälsa på dom.
Jag har åtminstone försökt hålla kontakten. Jag skickade alla kompisar från gänget tre emails förra året och av över tio personer svarade tre... So I atleast tried to keep contact... Men det e svårt.. På sommaren lovade alla att de ska försöka hålla kontakten bättre och att de alla ska skicka mail till mej då de ännu har ledigt och jag jobbade. Hittills har jag fått ett, och det var för två veckor sen..

Just den här kompisen blev jag sur på för ett år sen. Hon ville att alla sku komma på vår skolas reunion som ordnas varje år för att den skulle vara så "amazing!" och att tyckte att vi alla "have been looking forward to it since kindergarden". Jag flög ner till en dag efter skolans reunion, hade köpt min biljett långt före jag visste datumet på vår reunion. Hon tyckte att jag absolut skulle måsta ändra min biljett så att jag sku hinna komma på vår reunion, enligt henne det inget att betala 300 euro mer för att ändra flygbiljetten...

De underligt hur det verkar som om ingen riktigt skulle bry sej om varandra längre och endast bry sej om sina nya studiekompisar.. på facebook ser man alltid lite nu och då att någon skrev på nån annans wall, annars e det inte mycket... Jag har också nya vänner men jag vill fortfarande ha kvar mina vänner som jag delade 4 år av mitt liv med... När vi sen ses, dvs när jag köper en biljett för att träffa min pojkvän och hälsar på dom samtidigt, så e det som om dom leker som att ingenting sku ha hänt. De planerar redan min framtid, vem som ska vara maid of honour, vem som ska vara gudmor, vad mina barn ska heta i andra namn...

Eftersom hon aldrig svarade på mejlet där jag frågade efter allas numror får det nu istället bli ett mycket opersonligt facebook wallpost.. Jag är ändå glad att jag har mina utländska vänner och jag kommer aldrig att glömma de roliga minnena vi har tillsammans..